Hoppa till textinnehållet
Visit Östergötland
Sök
Glasblåsning på Reijmyte glasbruk pågår

Glasriket- Bli en glasmästare i Reijmyre.

Reijmyre glasbruk 1810 AB:s nytillträdde vd Ulf Rosén har varit tydlig: – Självklart får du prova på att blåsa glas när ni kommer hit! Blåsa glas, så nära kreativ magi man kan komma. En hantverksmannamässig dröm som går i uppfyllelse. Ska man blåsa hårt som i en trombon eller löst som när man blåser såpbubblor? Och hur stor är sannolikheten för att man kommer att misslyckas kapitalt, bränna sig, krossa glaset, och vända hemåt med glasmästarsvansen mellan benen? Det ger sig.
fasad

Landskapet skiftar. Skogen sluter sig tätare och kommer liksom närmare inpå. De öppna fälten blir färre, vägen mer koncentrerad. Eller som fotografen, uppvuxen i skuggan av betongen i Botkyrka söder om Stockholm, uttrycker det: ”Vi skulle kunna vara i Norrland.” Men det är vi inte. Vi är på väg rakt in i hjärtat av en av Sveriges mest omtalade och anrika glasbruksbygder: Rejmyre. Betydligt lättare att säga än att stava, och förhållandevis enkelt att hitta till med dess geografiska läge i en genuin del av Östergötland, den norra.

 

Klockan är strax efter nio i slutet av augusti och sommarens turistströmmar har mattats av. Parkeringen är tom sånär som på ett par spridda personbilar, och lamporna ännu inte tända inne i glasmuseet och outletbutiken mittemot. Den relativt nya entrén sitter ihop med en stor, betydligt äldre tegelbyggnad som andas brukstradition lång väg. Planerna på att bygga ett glasbruk i Rejmyre tog form 1809, och redan året därpå var produktionen igång. Den rika tillgången på skog och kvarts var två av anledningarna till att det hamnade just här.

 

Under storhetstiden hade glasbruket runt 500 anställda, och satte tydlig prägel på bygden, för att inte säga att Reijmyreglasbruk var bygden.

reijmyre1

I dag är man fjorton anställda. Men glaset formas, slipas och dekoreras fortfarande för hand av personer med en hantverksskicklighet i absolut världsklass. I en bransch som gått på knäna i flera år – Reijmyre gick i konkurs 2015– pressade av lågprisprodukter från Östeuropa och Asien handlar det om överlevnad och att hitta sin nisch.Reijmyre tror sig ha gjort just det. Att drömma om en ny storhetstid är kanske väl optimistiskt, men den nye ägaren Ulf Rosén ser ljust på framtiden och har glaset i blodet.

 

– Min far, Lennart Rosén, ägde Reijmyre glasbruk 1950–1975, så jag växte upp i bruksvillan mittemot den nuvarande entrén. Jag minns att det var full fart här under 1960- och 70-talet.

 

I samband med värnplikten flyttade Ulf till Stockholm, och blott 27 år gammal köpte han 1985 glasbruket i småländska Lindshammar, som bland annat gjort obelisken vid Sergelstorg. 1999 sålde Ulf Lindshammar men blev kvar i Småland i olika befattningar inom glasbranschen, fram till han återvände till sina rötter i Östergötland och Rejmyre.

 

– När Reijmyre gick i konkurs kände jag att det var dags att flytta hem, 59 år gammal, 40 år efter att jag flyttade härifrån. Tillsammans med två kompanjoner köpte jag glasbruket fast övertygad om att det finns en framtid här. Det handlar om att kombinera traditioner med förnyelse. Reijmyres sortiment är till väldigt stordel produkter som görs med en gammaldags metod där glaset drivs för hand i stället för at tman använder formar. Det var så man började göra glas när glaspipan uppfanns för 2000 år sedan. Det är det vi är kända för och där kan inte lågprisglas konkurrera med oss, förklarar Ulf, och fortsätter:

Reijmyre Glasbruk

– Antikserien, som började tillverkas på bruket redan 1815 med den gamla tekniken har blivit en succé, och ser man på våra pjäser i museet så förknippas Reijmyre väldigt mycketmed färgglatt jugendglas som nådde berömmelse över hela världen under 1900-talets två första decennier. När internationella auktionshus säljer objekt som går för flera hundra tusenkronor är det ofta jugendglas från Reijmyre.

 

I den nya strategin ingår att återupprätta Reijmyres rykte som ett centrum för nyskapande glaskonst. Man har inlett samarbeten med två svenska glaskonstnärer som skapat nytt konstglas i jugendstil. Denna kollektion konstglas visades vid Reijmyre Glasbruk i somras i utställningen ”Drömmar om Östergyllen”, och responsen har varit över förväntan.

 

– Vi har sålt det mesta som gjorts, unikat och små, begränsade serier. Tanken är att vi ska återkomma med en serie nytt konstglas varje år. Det är vår spjutspets, konstaterar Ulf Rosén.

 

Vid sidan av att förvalta sitt arv bygger Reijmyres verksamhet i dag till stor del på att locka besökare till bruket. Det geografiska läget, två timmar från Stockholm till skillnad från exempelvis Glasriket i Småland, gör Reijmyre till ett populärt utflyktsmål för turister på besök i huvudstaden.

Reijmyre glasbruk

– Det kommer busslaster med turister från Holland, Tyskland, Norge och Danmark, och även många från Japan och USA. Jag har en känsla av att den negativa trend för svenska glasbruk som varat i många år håller på att vända. Allt fler uppskattar och är beredda att betala för svenskt hantverk med god design och hög kvalitet. Ett exempel på det är att Svenskt Tenn nu öppnar en utställning som kallas Närodlad design och uppmärksammar just det här. De vill sprida den kunskap och tradition som finns inom svenskt hantverk till storstadsbor, säger Ulf. Men hjärtat blir kvar i Reijmyre. Och hjärnorna, och den världsunika hantverksskickligheten.

 

På golvet i den gigantiska glashytta somi början av 1900-talet hade 350 glasblåsare och även sysselsatte 100 glasslipare finns bara fyra glasblåsare, en glasslipare och en dekorslipare kvar.

 

– När jag började här för 48 år sedan var vi 160 anställda, berättar glasmästaren Birger Karlsson. Samtliga fyra glasblåsare är i tjänst när v ikommer på besök. Tre har jobbat i minst 40 år på bruket, och den fjärde är nyanställd. Alla är män och klädda i kortbyxor och t-shirt, och ingen har tillstymmelse till skyddskläder trots att glasmassan är 1100 grader när den kommer ut ur ugnen.

 

Tillsammans med sina tre kollegor är Birger i full färd med att göra det som till slut ska bli ett glasfat till Polismyndigheten. De värmer glasmassan, knipsar av, blåser ,driver, kyler, adderar, värmer på. De delar upp de olika momenten, som sker med sekund- och millimeterprecision, sinsemellan även om de får det att se löjligt enkelt ut, och utan problem genomför en intervju under tiden.

Reijmyre glasbruk

Inte undra på att besök i hyttan är så populära. Spektakulärt och fascinerande på samma gång. Ett stycke svensk hantverkshistoria presenterad live. Deras totala kontroll över den segt flytande materian, med särskilt fokus på blåsmomentet, är svårslagen. Blås för hårt och glaset spricker, blås för löst och inget händer, inbillar jag mig. Men hur hårt är hårt? Och hur löst är löst?

 

– Ställ dig på pallen där, säger Birger Karlsson och ställer en liten fyrkantig, urholkad träkloss på golvet framför mig. Så hämtar han en lång pipa med en bit segt glas fäst på längst ut, prickar ner glaset i hålet på träklossen och ger mig pipan.

 

– Blås försiktigt. Jag tar ett djupt andetag, böjer mitt huvud nedåt och blåser ut. Det tar kanske tre sekunder innan Birger säger:

 

– Stopp!

 

Han tittar ner i det som alltså visar sig vara en form.

 

– Lite till!

 

Jag följer instruktionerna utan omsvep och det jag sett framför mig som det ultimata testet i fysik och koordination visar sig alltså vara över i ett andetag. Birger delar på formen, knäcker blåspipan fri och går bort med min Bubbles ljuslykta och lägger den för att svalna innan han kommer tillbaka för att fortsätta med sitt. Inget knussel.

 

– Glasblåsning har blivit jättepopulärt bland våra besökare, förklarar Lena Adamsson, kontorschef.

 

– Vi har möhippor, kompisgäng, företagsgrupper och turister som kommer hit för att se mästarna i arbete och prova på att blåsa glas.

VÖ sommaren 2016_2516

Glassslipning har nog inte riktigt samma potential. Men kanske sprängning? Proffset i frågan är Lillemor Gahnström. Hon började ute i hyttan för 25 år sedan, och har jobbat med efterbearbetning de senaste tio. Hon har fullt upp med att spränga Operakällarens specialbeställda whiskyglas när vi kliver in i verkstaden, det vill säga hon ritsar glaset i dess tänkta överkant, värmer det med en gaslåga och ”spränger” sedan bort den glaskappa som är kvar på alla handblåsta glas.

 

– Sedan värmer jag glaset igen så att det mjuknar och kanten blir len, berättar Lillemor. Hon tror liksom Ulf Rosén på ett uppsving för Reijmyre glasbruk.

 

– Sedan nystarten förra året tycker jag att det har blivit mycket bättre. Vi får in nya order och jag tror på glaskonsten, säger hon. Vår guide, Robin Karlsson, förklarar det nystartade konceptet med Konstnärsugn där Reijmyre glasbruk bjuder in glaskonstnärer att komma och skapa fritt i hyttan. Han visar oss in i utställningslokalen. Vi tittar runt och kan inte låta bli att imponeras.

 

När vi tackat för oss och just ska gå kommer glasmästare Birger Karlsson fram och sticker till oss varsin liten svan i glas, som han gjort på fri hand. Den vänstra. Magi.

 

 

Text: Albin Wiberg

Photo: Johnny Franzén

 

Läs fler artiklar om Östergötland >>